Hur man träffar den Rätte - år 1925

När vi skulle bygga om golvet i mitt föräldrarhus som byggdes någongång under 30-talet hittade vi gamla "Husmodern"-tidningar (dåtidens "Allers", "Amelia"..) från 1925 och däromkring. Det är rätt fashinerande att sitta och göra ett försök till att läsa igenom texterna och kolla på bilderna från den tiden. Jag fann ett rätt intressant kapitel i en av tidningarna om hur flickor enligt etiken och moralen hitta sig den Rätta. 

Kanske något vi ska ta efter?



* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *  * * * * * * * * * * * * 

~Jag vet inte vem författarinnan är för det här reportaget 
men hon skriver om hur flickor under några år innan hade det när de skulle träffa den Rätte, 
som då var ett av målen för unga flickor. 
Det hon skriver om handlar om, som jag förstår av texten, åtminstånde innan 1890-talet. 
Läs och begrunnas.~



"Och det var särskilt dessa flickor, som nötte den vanliga snobbrännan, Sturegatan. Och när Norrmalmstorg var den samlingsplats, där hela Stockholms ungdom eftermiddagar och kvällar vintertid träffades ute. På gatan hälsade man bara på sina bekanta när man möttes - kanske sex gånger samma dag - men på Nybroviken åkte man ytterskär tillsammans. Skridskoåkning var tidens enda sport för bådakönen, man varlitet emanciperad om man skidade. Men när isen var slut, då fick man förlita sig på basarer och bjudningar för att träffa den Rätte, om man inte hadeintressen, då träffade man honom på sammankonster.
Att gå ensam på teatern med en ung man brukades inte, och bio fanns inte. Och på bjudningar blev det heller inte mycket tillfälle; man fick inte dansa mer än högst två danser med samma kavaljer, ville man ha en ordentlig pratstund satt man helt enkelt över dansen. Men man pratade också under dansen; frandäd var en riktigt bra pratdans utom i sista studen, som kunde vara gallopp. .....

..... Och så träffade er mamma den Rätte, som presenteradesför familjen och bjöds hem och satt och gjorde sig angenäm på en plyschsoffa under cuivrepolilampan. Och inom sin tid fick hon enpräktig bred guldring och kanske också ett präktigt, gediget kjedjearmband och i dem gick hon så på massor av visiter. Med tiden fylldes linneutstyrseln med präktiga, gedigna varor, av vilka många leva kvar ännu efter trettio år."


♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣



Det blev kanske mycket att läsa, men erkänn att det är en intressant läsning. Det jag fastnade mest för och det som är en av de stora skillnaderna mellan dåtidens dejtning och våran dejtning nu 100 år senare, är att man inte fick gå ensam med en kille på teater, eller i vårat fall nu bio samt att man inte fick dansa mer än två danser med samma kavaljer. 
Hm.. De kanske hade någonting på gång där, men samtidigt, de män de träffade som unga var den person de skulle leva resten av sitt liv med. För att än en gång citera Sex and the city 

"We got to many words for relationship".





Och sen hittar jag den här sidan ---
http://www.catchhimandkeephim.com/m/ppc/index_quad.asp?s=23024


Kommentarer

♣ Skriv dina tankar här ♣

♣ Mitt namn:
Kom ihåg mig?

♣ E-postadress: (publiceras ej)

♣ URL/Bloggadress:

♣ Min tanke:

Trackback
RSS 2.0